tre minuter efter tjugofem Del 1

Hon drog ihop filtarna bakom sig och satte sig på knä bredvid honom. Ett knarrande ljud hördes, det var bara någon minut kvar nu, Elin skulle få skynda sig. Stegen på det torra trägolvet närmade sig och hon kunde andas ut för Elin hade hunnit. De kunde nu flyga iväg, utan problem. Ljuset som sken genom springan i deras fantastiska bygge försvann lika fort som den hade visade sig, de alla tre satt nu tillsammans igen. De självlysande klistermärkena som Petter satt upp vad det ända de såg nu, några större än de andra. Det var lika svart som det var tyst runt omkring dem.

–        Vad är klockan Emma? Frågade Petter koncentrerad på att lägga orden rätt på tungan, med en ton av ivrighet.
–        Den är precis tre minuter innan tjugofem.

Elin hade svarat med en sådan säkerhet att ingen någonsin skulle kunnat ifrågasätta henne. Hennes klarblå ögon lyste i skenet av den rödvita ficklampan de alla tre lånat av deras morbror. Emma började på något som skulle låta som ett fnitter, men slutade som ett andetag. Plötsligt drogs dem in i något som liknande en himmel, men fuktig som havet själv. Stjärnor syntes överallt och ingen av dem visste vart de tagits än. Allt gick i en blågrå nyans och det var svårt att skilja på vad som var himmel och vad som var mark.

 ”Ser ni giraffen” andades Emma ut lyckligt. Det var det mest fantastiska djur hon kände till, hon analyserade alla giraffens rörelser entusiastiskt. Samtidigt iakttog hon Elin då hon svingade runt ficklampan för att se om de var ensamma. De var ensamma, förutom alla djur. Det stod hundra tals med djur utplacerade på hela markytan som bröts sig ifrån havet. Hon lade snabbt märke till att Petter inte var kvar, hon fick en klump i magen. En rädsla som snabbt spred sig ända till hennes små knubbiga fingerspetsar. Hon hade tidigare samma dag lovat deras mamma att ta hand om lillebror, de skulle ju bara leka ett tag. Vad mamman inte visste var att de skulle ut på en äventyrsresa som ingen visste vart den skulle sluta. Hon kollade sig omkring men han syntes inte någon stans.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0