första dikten i min diktsamling jag gjorde till en kurs i skolan, jag varnar att dessa kanske är deprimerande men det gör ju bara att jag ventilerat allt sånt och nu är jag lyckligare än någonsin.


Vetskap om allt som inte finns

Springer men når inte fram.
De finaste som finns
Är långt ifrån mig nu.
Ett försök om att nå fram
Till nytt fallerar. 

Jag vill bort
Hitta vägen som leder fram till mig. Regnet sköljde bort alla bevis.
Alla antydningar
Om att jag faktiskt var jag.
Jag är inte säker längre.
Ett skal, tomt men ändå fullt.
En mörk massa
Obrytbar inom mig.
Lik hans känslor,
Obrytbara.

Mitt hjärta orkar slå,
Min själ orkar leva vidare
Men jag finner inga samband. 

Likt lågan som flimmrar i mörkret
Håller jag mig kvar.
Min lycka finner jag
I ljuset.
Ljuset likt stjärnorna
Som visar mig vägen. 

Ensamhet är inte verkligheten.
Jag är omringad av
Omtanke
Ovisshet.
Ovisshet om den väg

Jag aldrig hittar.