oerhört bra på att måla upp förväntnigar som sedan aldrig slår in, när jag inser mitt eget problem, kommer det. kärlek iform av hårda ord. förvirring och egoism. onödiga tårar faller, i takt med raska steg. allt för att lura omvärlden att det inte sker. trafiken i bakrunden ett bevis på att det är på riktigt, denna dröm sker. överreagerar.
glömmer snabbt vad tårarna rann för, i grunden vet jag. men ingen aning om hur de började rinna nedför min kind. alltid samma visa, smärtan som bränner i bröstet, allt som ur mig försvinner, in i hans hörselgång och vidare. han tar över min kvävande känsla. kvar står jag, samma visa varje gång, ensam och ångrar allt jag sagt. allt jag sagt som jag trodde var sanning. men är en stor lögn. han är det vackraste, han vet det. han vet att jag tycker han är den viktigaste i hela världen. ändå gör jag detta. samma visa varje gång.
förlåt.