i got my angel now

Satt och funderade, tänk va många otroligt dumma och onödiga saker man gör vardagligen. Saker som var menat som en fin grej till en människa man ser upp till, men blir fel när det formats från dina djupa tankar, till klumpiga ord. Den dagen man suttit och studera en människas ansikte men avund och kärlek, och vill förklara med ord hur otrloligt värdefull och vacker han är. Men då orden inte räcker till. Man fegar ut. Då alla mina tankar som jag ängnat de sista minuterna eller längre till att förbereda min kärleks förklaring till denna människa försöker komma ut. Men då när allt snubblar vid mina rosenröda läppar och stannar där, för att det känns som om min simpla förklarning inte skulle räcka. Man fegar ut, och fortsätter sina tankar i sin ensamhet.
    Men när man väl tagit de klivet, utanför mina läppar brukar det uppskattas, och man känner sig nöjd, nöjd över att fått räta ut alla mina ihop trasslade fraser. Öppna fönstret och släppa in ny luft. Människan i talo vågar släppa ut sina tankar , och de dumma och onödiga sakerna jag tidigare nämnde, var upplösta, till små partiklar och seglar iväg i vindens lätta bris.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0