Förväntan med besvikelsen i handen

Oerhört bra på att måla upp Förväntningar
Som sedan aldrig slår in.
När jag inser mitt eget problem
Visar de sig
Kärlek i form av hårda ord
Förvirring och egoism


Onödiga tårar faller
I takt med raska steg
Allt för att lura omvärlden

Att det inte sker.
Trafiken i bakgrunden
Ett bevis
Det är på riktigt.
Att jag inte kommer att vakna upp.
Glömmer snabbt vad tårarna rann för.


Ingen aning om hur
Samma visa varje gång.
Smärtan som bränner i bröstet
Alla ord som lämnar min mun
och far genom luften och träffar honom
Som vassa spikar 


Han tar över min kvävande känsla
På sina axlar han bär den
Kvar står jag
Ånger.
Samma visa varje gång.


De tidigare orden
Trodde på sanning
I verkligheten lögner
Han vet det.
Han vet att jag tycker det.

 Samma visa varje gång.

Förlåt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0