välkommen lycka. jag har saknat dig och jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. runt mig finns det sorg, ledsamma samtal och mycket förvirring. men jag mår helt underbart bra att jag knappt märkt det själv. jag sitter hemma och tror jag är rastlös. men det är inte fallet har jag nu insett. jag är för lycklig för att veta vart jag ska ta vägen. min kärlek till min omgivning har växt, under den vecka som tog slut nu har det stegras och växt sig stadig. vet inte vad som hände, kanske är det en efterlycka från mubaraks besked, kanske för att jag har fått baka mycket sista tiden, kanske för att det har varit mycket musik, kanske var det håkan som gjorde det. mest troligt antagligen, en blandning utav allt med älskling och håkan som största faktorer till den drastiska förvandlingen. det är märkligt eftersom jag under en längre tid försökt nå någon nivå där jag är en bättre människa och uppskattar allt runt om kring. när jag väl slutar anstränga mig byter min hjärna sett att se på världen. den är vacker, han är vacker, och vet ni vad? han är min. min egen. och jag uppskattar han mer än något annat. usch, han måste haft det så tungt under min mörkaste tid, jag drog ned honom i den dyn jag själv satt i. 
  alltid när jag når dessa himmelska moln vill jag förändra allt. antagligen för att jag får ork till att ta tag i saker. resultat utav denna gång kommer bli att jag ska göra om bloggen, kanske avskalad design, vitt. eller färgsprakande, det löser jag imorgon. jag ska även börja läsa Jane Austin nu som jag länge velat, underbart ellerhur?


vet ni vad? han är min.