blir blind när alla lampor lyser

åter tillbaka bland problem, förvirrad och bortskämd med att inte behöva ta ansvar. här är kylan som en snara runt mig, vill springa till dina armar men det går inte. det funkar inte, ingenting funkar. kverulans med egoism i en blandning med att vilja stå på sig. Jag är värd det. men det är Han med. allt är krångligare här. vinden varm där borta, blåste bort kyla och komplikation. egentligen är allt klart som stjärnorna, i stjärnorna där det står skrivet. vi. två år, tio månader och sex dagar i en självklarhet med dig. vi är oss. oss är vi. allt är egentligen klart, klart som stjärnorna. stjärnorna som skiner i skimmer, precis som du. jag tvivlar aldrig. det är vi. men just nu är jag svag. det vet han, han är med mig. stöttande, jag är glömsk och tar han förgivet. det är fel. livet påminner mig om hur sprött allt är. saker rasar utan att byggas upp. jag vill inte hamna där. och det kommer jag inte heller, det skulle han inte tillåta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0