som en mörk skugga hänger stressen på mina axlar nu. jag skjuter upp på saker och skuggan växer, jag får inget gjort för att jag är för stressad. jag sitter och bara tänker på allt jag inte hinner med, och hinner inte med det jag höll på med. Allt byggs upp, som böcker staplade på varandra, nära att rasa av ett ostabilt kaos. Nu ska jag skriva en uppsats om en fråga som är oäntligt stor, vilket leder mig till rymden, vilket leder mig till historia uppsatsen som jag inte ens börjat med. ni skvadrar vet vad jag talar om.

Mörkret är en kvävande stalker. jobba. blogga?. nej jobba.

ps. du är vacker